Soppasaga framför work-out-videon från 1994
Del 1
Det var en gång en flicka som hetter Askungen. Hon sökte arbete hos en trollkonstnär. Hon blev anställd direkt. På kvällen när hon skulle sova fanns det 130 st madrasser ovanpå varandra. Utan att veta någonting, gick hon och lade sig. När hon hade somnat, tryckte trollkonstnären på en knapp och plötsligt pumpades madrasserna upp. När Askungen vaknade på morgonen hade hon ont i ringtån. Trollkonstnären hade nämligen satt en skål med ärtsoppa med mycket senap i under nedersta madrassen. Han ville se om hon var svensk medborgare. Det var hon, eftersom hon hade ont i ringtån. Det var en tradition som han själv hittade på i gårkväll.
På morgonen gav sig Askungen ut på sitt första uppdrag. Hon skulle vara soppskål åt Långben. Hon kom fram efter två dagar och när hon steg ur taxin fylldes hon av förväntan och ett lyckorus. Långben hälsade förnämt på henne med en fräck historia om sin mormor. Huset var fruktansvärt högt, men annars ganska litet. Hon gick in, och runt ett litet bord satt de sju små dvärgarna som hon läst så mycket om. De hälsade också förnämt på henne med en varsin fräck historia coh snart sprudlade hon av lycka.
På kvällen när det var en stor och glädjefylld fest, satt Askungen strikt på bordet med ett lyckligt leende på de små runda läpparna. Hon ville så gärna tjäna sina nyfunna vänner. Plötsligt började dvärgarna bråka med varandra om vem som skulle dansa med soppskålen coh ett litet inbördeskrig utbröt.
-Jag skola dansa med er allihopa, ta det bara lugnt, sade Askungen i ett desperat försök att hindra dem från att klösa in alfabetet i varandras armar. Då sluto de fred med varandra när de hörde hennes klingande röst.
På morgonen när Askungen gjorde sin work-out framför grammofonspelaren, kom trollkonstnären till Askungen, Långben och de andra och frågade hur det hade gått för henne som soppskål.
-Utmärkt, framhävde en tunn röst bakom Långben.
Askungen fyrade av ett leende (som tur var hade hon tagit med sig tändstickor) och Blyger tittade generat ner.
-Åååh! utropade de andra i korus och sedan återgick allt till sin vanliga ordning.
Fortsättning följer...
Det var en gång en flicka som hetter Askungen. Hon sökte arbete hos en trollkonstnär. Hon blev anställd direkt. På kvällen när hon skulle sova fanns det 130 st madrasser ovanpå varandra. Utan att veta någonting, gick hon och lade sig. När hon hade somnat, tryckte trollkonstnären på en knapp och plötsligt pumpades madrasserna upp. När Askungen vaknade på morgonen hade hon ont i ringtån. Trollkonstnären hade nämligen satt en skål med ärtsoppa med mycket senap i under nedersta madrassen. Han ville se om hon var svensk medborgare. Det var hon, eftersom hon hade ont i ringtån. Det var en tradition som han själv hittade på i gårkväll.
På morgonen gav sig Askungen ut på sitt första uppdrag. Hon skulle vara soppskål åt Långben. Hon kom fram efter två dagar och när hon steg ur taxin fylldes hon av förväntan och ett lyckorus. Långben hälsade förnämt på henne med en fräck historia om sin mormor. Huset var fruktansvärt högt, men annars ganska litet. Hon gick in, och runt ett litet bord satt de sju små dvärgarna som hon läst så mycket om. De hälsade också förnämt på henne med en varsin fräck historia coh snart sprudlade hon av lycka.
På kvällen när det var en stor och glädjefylld fest, satt Askungen strikt på bordet med ett lyckligt leende på de små runda läpparna. Hon ville så gärna tjäna sina nyfunna vänner. Plötsligt började dvärgarna bråka med varandra om vem som skulle dansa med soppskålen coh ett litet inbördeskrig utbröt.
-Jag skola dansa med er allihopa, ta det bara lugnt, sade Askungen i ett desperat försök att hindra dem från att klösa in alfabetet i varandras armar. Då sluto de fred med varandra när de hörde hennes klingande röst.
På morgonen när Askungen gjorde sin work-out framför grammofonspelaren, kom trollkonstnären till Askungen, Långben och de andra och frågade hur det hade gått för henne som soppskål.
-Utmärkt, framhävde en tunn röst bakom Långben.
Askungen fyrade av ett leende (som tur var hade hon tagit med sig tändstickor) och Blyger tittade generat ner.
-Åååh! utropade de andra i korus och sedan återgick allt till sin vanliga ordning.
Fortsättning följer...
