Onsdag - hemskt
När vi kom till sjukhuset på förmiddagen hade pappa haft en jobbig natt och nu fått på sig en "huva" som han andades i. Såg ut som en austronaut. Det var jobbigt för honom, hela han skakade av ansträngning av att få luft. Det var svårt att se. Han hade också svårt att prata med oss.
Fick prata med ansvarig läkare, ett jobbigt samtal. Ett tag senare gick vi ner och åt lunch, när vi kom tillbaka väntade de på oss, det var dags för honom att få respirator. Han ville träffa oss innan och han ville säga saker till oss. Men det gick inte. Det var hemskt att se honom lida så. Att se någons dödsångest i ögonen, han hade panik. Panik över att inte kunna andas och må dåligt, att inte kunna säga till oss det han ville och att inte veta om han skulle se oss igen. Sedan fick vi säga hejdå och gå ut.
Det har varit många tårar idag, det värker i hjärtat. Att inte få veta om ens pappa ska klara sig, om jag pratat med honom för sista gången.
Det bestämdes att även Emil skulle komma upp, som är hemma och tar hand om företaget.
Efter väntan fick vi komma in till pappa igen, nu låg han och sov, lugnt. Det kändes bra. Fick hjälp att andas så att kroppen kunde vila. Satt hos honom tills det var dags för lite mat på McDonalds och sen möta Emil vid tåget vid 23.
Fick prata med ansvarig läkare, ett jobbigt samtal. Ett tag senare gick vi ner och åt lunch, när vi kom tillbaka väntade de på oss, det var dags för honom att få respirator. Han ville träffa oss innan och han ville säga saker till oss. Men det gick inte. Det var hemskt att se honom lida så. Att se någons dödsångest i ögonen, han hade panik. Panik över att inte kunna andas och må dåligt, att inte kunna säga till oss det han ville och att inte veta om han skulle se oss igen. Sedan fick vi säga hejdå och gå ut.
Det har varit många tårar idag, det värker i hjärtat. Att inte få veta om ens pappa ska klara sig, om jag pratat med honom för sista gången.
Det bestämdes att även Emil skulle komma upp, som är hemma och tar hand om företaget.
Efter väntan fick vi komma in till pappa igen, nu låg han och sov, lugnt. Det kändes bra. Fick hjälp att andas så att kroppen kunde vila. Satt hos honom tills det var dags för lite mat på McDonalds och sen möta Emil vid tåget vid 23.
